Tja...just nu är det så mycket annat som händer, så jag har inte haft tid för och blogga. Skolan har ju dragit igång igen, går sista året på gymnasiet så det är både energi och tidskrävande. Sedan så har det varit så mycket annat som har tagit upp framförallt min energi, så har inte haft någon ork till och blogga, och har däför inte haft någon möjlighet till och skriva om det här på bloggen om vad det är som har hänt. Sedan så ska man ju kanske hålla en del saker utanför bloggen också, vad jag tycker. Men får se!

Så kommer inte uppdatera ofta eftersom jag har så mycket att ta hand om och reda ut, men det är väl förståeligt. Hoppas i alla fall att ni har haft en fin helg, själv ska jag göra mig lite te och kolla lite på F.R.I.E.N.D.S (som vanligt...) och ta det lugnt innan skolan och pluggandet drar igång igen imorgon. Ha det fint! :)

Tänkte skriva lite om en viktig person i mitt liv, som även har en stor del utav det... Min fästman, Anton.
Jag och Anton träffades precis vid början av höstterminen 2011. Anton var en blyg men väldigt söt 1a som precis börjat samma linje som mig. Jag lade märke till honom andra skoldagen, och tyckte han verkade intressant så jag hälsade och presenterade mig, stackaren blev nog rätt så rädd...
Strax efter det så blev han och jag vänner, och vi fick ett väldigt speciellt band med varandra. Och det dröjde inte alls länge tills jag började känna nånting mer än bara vänskap för honom.
Den 22 september så kramades vi för första gången, utanför där vi brukar ha gympa. Och efter det så kramades vi rätt ofta, och om jag inte minnst helt fel så snodde jag en kram utav honom varje gång innan vi skulle på lektion. Så, som ni kan räkna ut själva blev det väldigt mycket kramar, men det kändes bra så jag fortsatte.
Tiden gick, och mina känslor för dig började att växa så mycket att jag inte riktigt kunde hålla tillbaka det. Jag minns att jag ville vara i din närhet, för jag kände en slags trygghet och värme hos dig. Dina kramar kändes beskyddande, och att se dig varje dag gjorde mig lycklig. 
Oktober 2011 känns lite nu i efterhand som våran månad. Den promenaden från skogen, då vi pratade om allt möjligt. Den långa, varma kramen i den nedsläckta korridoren som jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Det var speciellt på något sätt.  Den 24 Oktober så kysstes vi för första gången, och det var då det började på riktigt.
På nyår så förlovade vi oss, och det är en kväll jag aldrig kommer att glömma. Det var den mest lyckligaste stunden i mitt liv. 

Vi har haft riktigt ordentliga bråk, och ibland har vi tjafsat som två gamla kärringar- men vi har tagit oss igenom det. Vi har minnen med varandra som inte är så fina, men vi har minnen med varandra som är helt fantastiska och det är dom jag tar vara på. 

Du är en helt fantastisk människa Anton, och jag älskar dig så otroligt mycket. Jag vet att saker och ting har varit väldigt jobbigt den senaste tiden, men jag lovar dig att jag alltid finns vid din sida, och en vacker dag så har vi allt det vi har drömt om, det enda vi behöver är tid.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Det är du och jag, och jag tror bestämt att ödet ville att det skulle vara vi... Jag kan aldrig tacka dig nog för allt du har gjort för mig, och att du är min. Du är bäst, min underbara Anton.

Att ha förnekat den sanningen, som alla andra egentligen såg.
Att ha behövt stå ut, när man egentligen inte orkade med.
Att ha behövt må dåligt, men ändå fortsatte.
Att fortsätta att le, när allting var som svårast.
Att ha försökt vara stark, när man i själva verket var svag.
Det har tagit hårt på mig, och jag vill låta mitt hjärta sjunga ut.

Sjunga ut om de erfarenheter som jag lärt mig.
Sjunga ut om den sorgen och rädslan jag har fått bära med mig.
Sjunga ut om att jag blev lurad och gång på gång blev besviken.
Sjunga ut om hur jag såg de jag älskade bli utsatta.

Jag vill bli hörd, jag vill berätta sanningen bakom allting.
Men jag tror att en del redan vet, och har förstått vad det egentligen är som har pågått. 

Jag försöker bygga upp min tillvaro igen.
Försöker skaffa mig den tryggheten inom mig själv som jag en gång hade.
Jag ser nu sanningen, och har insett hur illa allting egentligen var.
Jag ska fixa detta nu, jag SKA lyckas!

...*Pust*
Idag var det ut på mellandagsrean- igen. Var där i förrgår med älskling, fick köpt mig underkläder, sockar, vinterskor och Mc donalds på det... Åkte dit idag igen för att småbröderna skulle dit, så man fick ju passa på... Fick köpt mig ytterliggare 2 bhar. Man får ju passa på när det är rea då det inte brukar vara så billigt i vanliga fall.
Nu är vi hemma igen, och jag är alldeles totalt slut i hela kroppen. Folk är galna när det är mellandagsrea...
Ikväll blir det fredagsmys, så det blir väl till och kolla på någon film eller spela med Anton. Det har förövrigt varit en bra dag!

Hoppas ni får en fin fredagskväll.

Inget bloggande på snart 2 månader, bara det säger rätt mycket. Utan att gå in på detaljer så har jag lite uppdatering om vad som har hänt det senaste.
Det var rättegång nu den 2 Oktober (snart 3 månader sedan, men har inte haft energin eller orken till att skriva om det). Rättegången var nog det jobbigaste som jag har varit med om än så länge, det var jobbigt och tog väldigt mycket på en att sitta där och stå på sig, att stå fast vid det som man vet är sanningen och sitta framför den personen som man blev utsatt utav. Jag vann rättegången, och jag kommer inom några månader gå 5000 kr i skadestånd. För och försöka se positivt på det hela så tänker jag använda större delen av pengarna till något positivt, med andra ord få en fin student och bal.
Jag har flyttat hem till familjen igen, det är skönt på ett sätt men ändå jobbigt att inte kunna vakna upp bredvid Anton varje dag. Försöker se positivt på det hela och tröstar mig själv med att jag snart tar studenten och förhoppningsvis snart kommer att skaffa eget tillsammans med Anton.

Misa följde med mig, och det känns konstigt att ha hand om henne utan Anton. Tur att Anton är här då och då, och att familjen visar kärlek och omtanke till henne<3
Det har varit ett jobbigt halvår, men tänker inte gå in på mer detaljer än så. Snart är 2012 slut, och jag tänker satsa på att göra 2013 till ett bättre år :) det kommer även att bli mer bloggande här!
Ha det fint!

...Tja, vad ska man skriva egentligen?
Jag börjar dag för dag och må mycket bättre   har lärt mig och inte lägga ner energi  och tid på sakersom helt enkelt inte värt det. En annan bra sak är att studenten och balen närmar sig+ att jag och älskling ska se Bullet for my valentine live till våren. Längtar! <3

Jag har börjat lägga det förflutna bakom mig och tagit lärdom utav det istället. Huvudsaken är att jag har det bra nu, och jag tänker göra mitt bästa för att det ska fortsätta åt det hållet. 

What doesn't kill you makes you stronger

Ha det bäst!

Igår firade jag och Anton 1 år tillsammans, helt sjukt vad tiden har gått fort egentligen. Kändes som att det bara var några dagar sedan som han ville att jag skulle bli hans på riktigt<3 (för er som inte vet så ''höll vi på'' i ungefär 1 vecka innan vi blev ett par). Vi började årsdagen med och ge varandra årspresenter^^ av mig så fick han sonic adventure 2 battle (tror det hette så..), sonic heroes, en Disturbed t-shirt och en speciell bok som han och jag ska ha tillsammans. Av honom så fick jag albumet Angels fall first av Nightwish, en Nightwish t-shirt och the vampire diaries säsong 3. Blev själalycklig^^ han vet verkligen hur man får mig riktigt glad, och kanske att han känner mig väl ;) efter det så spelade han, och jag lyssnade på den nya skivan samt gjorde mig iordning^^ senare gick vi ner mot stan för och hitta något ställe och äta på, vi kom fram till att det fick bli kinamat som vi tog med hem istället^^ vi gjorde iordning på rummet och njöt av maten, efter det så blev det mys och gos<3

Kunde inte haft det bättre, och för och vara ärlig så har jag aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv. Anton är den rätta för mig, han får mig glad på ett sätt som bara han kan få mig på. Utan honom så känner jag mig inte komplett. Vi må ha haft upp och nedgångar, men vi har löst dem och blivit starkare. Du är den jag vill spendera min tid med, du är så underbar och jag älskar dig så otroligt mycket min älskade fästman!<333

 Puh... Det är mycket i skolan nu. Men så är det väl när man går sista året, ska bli skönt med studenten!
Har suttit i stort sett hela dagen med en bokuppgift i engelskan... Fick uppgiften innan sommarlovet började, men det lades fokus på så mycket annat nu i sommar som t.ex, då jag flyttade hem till Anton och hans familj och alla konflikter som uppstod då, att jag blev sexuellt ofredad och anmälde... Det blev alldeles för mycket på en och samma gång och mådde jättedåligt pga detta som hände... Därav anledningen till att jag inte orkade lägga ner energi på boken. Men nu, nu har jag peppat upp mig själv och börjat försöka må bra efter att rättegången var ur världen. Så satt med bokuppgiften idag och gjorde färdigt den, är riktigt stolt över mig själv. Så det känns bra!^^

Imorgon är det en mycket speciell dag, inlägg kommer om det då. Ha det fint!