Ledig imorgon, för mig innebär det sovmorgon, frukost och sedan plugg. Har ett litet omprov på 3 frågor i Buddhismen på torsdag (fick reda på det idag!) och ska även försöka skriva en liten sammanfattning utav det som vi har gjort i Psykosocialt arbete under den tiden som vi har läst det. Kommer nog gå fint, hoppas jag! ;D
Kvällen har varit lite varierad, det är mycket som har ställt till det för mig, men försöker trots det att le och göra så gott ifrån mig som möjligt. Det är svårt, men det får gå.
Nu hade jag tänkt att ta en liten springtur i kylan, efter det en varm kopp te och F.R.I.E.N.D.S, vet inte hur många gånger jag har sett hela den serien, men jag tröttnar aldrig! :D

Ha en fin kväll allihopa, och hoppas att ni har det bra.

 

Det finns mycket jag längtar efter just nu, som studenten, balen, min födelsedag, körkort, utbildning osv... Men det finns en sak jag längtar till ännu mer, och det är oktober. Det är den månaden som det slutar ramla in räkningar från något som jag inte ens från start är skyldig att betala, som någon annan använt på min bekostnad och mående. Det är först då jag bit för bit kan börja må bra igen. Vilket det har varit svårt att göra det senaste. 

Minst en gång varje månad ramlar det in räkningar från ComHem till mig, där är det fakturor på hundratals kronor som jag med hjälp utav min familj måste betala in framtills oktober. Alltså, minst en gång varje månad blir jag påmind om hur naiv jag var, och hur otroligt hårt jag blev bedragen m.m Jag tänker inte gå in på detalj om vem, hur, vart eller liknande, inte än i alla fall... Men det jag kan skriva är att skriv aldrig någonsin på ett kontrakt som en annan person lovar att betala räkningarna för. För alla håller inte det löftet, och vissa kan sjunka så lågt att den gömmer undan så som fakturor, påminnelser och brev från inkasso. Jag var så dum att jag skrev på ett kontrakt för ComHem och valde att lita på personen, detta resulterade i att jag nu i januari hamnade hos Kronofogden. Grundavgiften+ 2 fakturor var inte inbetalda, detta log på mer än 2000 kr. Min familj hjälpte mig ur det innan jag hann få en anmärkning. Och hjälper mig fortfarande.
Jag hade inte ens fått se skymten av varken räkningar, påminnelser eller brev från inkasso. Detta hade blivit undangömt.

Det har varit jävligt jobbigt det senaste, och det är knappt så att jag kan lägga fokus på rätt saker. Men jag gör mitt bästa, för jag vill lyckas även fast det är svårt.
Men tanken att jag sitter i detta och inte kommer kunna komma ur det förrän i oktober, tär på mig. Jag har en familj värd guld som hjälper mig igenom detta, men ändå mår jag inte gott. 
Det är mycket som ligger framför mig, och mycket som jag kommer få slita hårt för. Men det jag ser framemot är när jag inte behöver betala räkningarna, det enda jag är skyldig att betala är pengar till mina föräldrar. Men det är skillnad.

Jag tänker inte sluta kämpa, men efter studenten så tänker jag begära i alla fall minst en vilodag!

Jag har ett stabilt hem, familj, vänner, pojkvän och en gosig katt. Jag ska snart ta studenten och framtiden väntar på mig. Visst låter det underbart? Det är just det de är. Men att känna sig så otroligt dum och blåögd som jag var och orsakade att jag blev utsatt för bedrägeri och hamnade hos Kronofogden, och då hjälplös fick vända mig helt och hållet till mina föräldrar som fick hjälpa mig ur det och nu bli skyldig pengar när jag knappt har råd själv, och att samtidigt vara medveten om att det var min egen dumhet och för och inte tala om vuxna som inte kan göra rätt för sig som satte mig i det, får mig att känna mig ostabil och min framtid med. Men jag får inte ramla ner, jag får inte misslyckas. Jag vill inte det, inte nu när målet är så nära.

Idag så försvann orken i kroppen, helt och hållet.
Är helt slut i kropp och själv och har knappt ork till någonting. Hade tänkt att få plugga lite, men finner ingen lust eller ork. Är bara ledsen och mår inte gott. Lite smådeppig? Eller helt enkelt att det har varit för mycket det senaste? Jag vet inte, kanske en kombination. Sista dagen på sportlovet också, imorgon drar skolan igång igen. Då blir det fullt upp med läxor och prov. Har 3 st omprov nästa vecka, har suttit med det nu på lovet och försökt plugga in det, så får se hur detta går. Får hoppas på det bästa. Just nu känner jag mig tom och ledsen, och känner ånger. Varför kunde jag inte ha valt annorlunda? Varför var jag så dum för? Är det jag gör och har gjort inte tillräckligt? Det har helt enkelt varit jobbigt det senaste, och nu ikväll kom tillslut allting över mig i en enda våg. 

Kram från en ledsen Emma

Har lite tråkigt så tänkte skriva 10 (det som jag vill och har lust till att skriva) sanningar om mig själv ^^

1. Jag är lite utav en pojkflicka. Jag ser ut och klär mig för det mesta som en tjej, men beter mig lite mer som en kille i ''sättet'' och föredrar att umgås mer med killar än tjejer.

2. Min pappa ville inte vara närvarande från det han flyttade ut och flyttade in hos sin nya kvinna (jag var närmare 4 år då) och har aldrig riktigt varit det från den studen. Vi har haft en ostabil relation och haft det jobbigt under perioder då jag växte upp. Jag lade ner mycket energi, tid och tårar på att försöka få det att fungera, men det funkade helt enkelt inte pga olika anledningar. Vi har idag ingen kontakt med varandra, och hörs väldigt sällan av. Det påverkade mig som liten och har påverkat mig som vuxen. Men försöker blicka framåt och vara glad!
3. Jag har överrörliga leder, kan vrida och böja på både mina fingrar och leder lite hur som helst utan att få något vidare ont. 
4. Jag har astma och tål därför inte vissa dofter (t.ex. tobaksrök) och har svårt för och springa långa längder utan att få svårt för och andas. 

5. Jag är bisexuell, men det finns bara en som jag älskar och vill vara med och det är min Anton som jag har varit tillsammans med sedan 31 oktober 2011 och förlovad med sedan 31 december 2011. 
6. När jag var yngre så var jag väldigt blyg och vågade inte ta kontakt med människor, jag kände mig oftast missförstådd och utfryst. Detta var något som började att ändras då jag började högstadiet och har idag inga svårigheter med det, mer tvärtom.
7. Mitt favoritband är Nightwish och har varit det sedan början av min tonår. Har alla deras album förutom ett, 4 t-shirtar, en poster och en flagga. Var på min första konsert med Nightwish i april förra året, och det var verkligen en livsupplevelse! 
8. Det är inte många som har sett min orginalhårfärg eftersom jag började färga mitt hår strax innan jag skulle fylla 13. Men är egentligen blondin, vilket inte många har trott.

9. Jag är godhjärtad, naiv och snäll. Men passerar man min gräns och gör mig arg, så blir jag verkligen arg.
10. Jag har genom tiderna haft många olika stilar. Musiksmaken har i grunden alltid varit likadan från det att jag började lyssna på Nightwish, men kunde lyssna på kass, svensk rapmusik. Jag som så säkert många andra tonåringar försökte hitta vem just ''Jag'' är.  Så från det att jag var 12 år fram tills nu, så har jag hunnit vara en deppig emo/punkare med för mycket eyeliner, en platinablond fjortisliknande tjej med hårförlängninar och ljusa läppar,  ett såkallat emo medsvart, stort hår, och svartsminkade ögon. Det var först då, när jag var ''emo'' som jag började hitta min stil, då gick jag i 9:an. Då jag började gymnasiet, så blev jag rätt fort formad som människa, betydligt mer säker i mig själv och fann tillslut den jag är idag. Idag är jag tjejen som går runt i jeans eller liknande, hårdrocks t-shirt, nitarmband och oftast svartsminkad. Det är så jag trivs som bäst, och jag är stolt över mig själv. 

Idag är det en sådan dag som väldigt många av en anledning ''lider'' p.g.a att de inte har någon kärlek att fira den med. Men det är väl inte det som Alla hjärtans dag är till för bara? Tänk den personen som inte har någon familj att glädjas åt, eller som har en familj- men inte kan glädjas åt den. Det är väl nästan ännu värre, eller?
Alla hjärtans dag handlar enligt mig mer om att ha det gott med sina nära och kära, men det är ju inte fel att få spendera tid med den man är tillsammans med^^ hoppas ni hade er en riktig härlig och underbar dag allihopa! <3

Ligger och kollar på tv och bara tar det lugnt... känns som att det är det enda jag gör nu för tiden, tar det lugnt. Men det är behövligt känner jag. Jag börjar må lite bättre, och börjar orka mer. Så det är väl bra, eller?^^

Imorgon är det fredag, hade tänkt att ägna skoldagen åt plugg så mycket som möjligt innan det är helg. Känns sjukt stressigt i skolan just nu, inlämningsuppgifter och prov ständigt känns det som. Usch. Men får härda ut, det är ju bara mindre än ett halvår kvar ju! :)
Just det ja, balklänning och studentklänning är beställt nu. Även ordnat så att en syster till mammas vän, Michaela, kan fixa håruppsättning i mitt hår samt en klippning. Känns riktigt skönt att ha det avklarat! Allt detta tack vare min underbara mamma <3 vad skulle jag ta mig till utan henne egentligen? saker och ting har varit fruktansvärt det senaste, men hon har hjälpt mig mer än vad jag någonsin kunnat be om. Jag kan inte förklara med ord hur mycket hon verkligen betyder för mig. 

Har lyssnat mycket på denna låten det senaste, finner den passande.

Ha en fin kväll!

Mycket tankar har kommit och gått i mitt huvud de senaste dagarna... mycket handlar om mig själv (låter inte alls självcentrisk eller så), men även om andra. Man lär sig utav sina misstag, man kan inte alltid göra rätt val här i livet. Somliga, även jag, kan trampa snett ordentligt och fastna i skiten. Men jag lärde mig nånting, jag skaffar mig lärdom och har speciellt nu de senaste månaderna verkligen lärt mig nånting utav mina snedsteg och bestämt mig för att aldrig, aldrig någonsin mer sätta mig i den situationen som jag tyvärr har suttit i. Jag lärde mig även det att min familj är det viktigaste som jag har (självklart har dem varit viktiga innan då), som hjälpte mig och tog emot mig när jag behövde dem som mest och som inte lämnade min sida.
Min familj är guldvärd, och jag vet inte någon annan familj som stöttar och finns där så mycket som min gör. Och nej, jag är inte partisk, bara väldigt ärlig. Jovisst, mina föräldrar kan vara överbeskyddande och mina småbröder kan vara riktiga odågor... men varför? Jo, för att dem bryr sig och älskar mig och varandra.
Tyvärr så är det inte alla som har det så bra. Det är inte alla som har en familj som alltid står vid ens sida i vått och torrt, som bryr sig som en förälder ska göra och som aldrig sviker en, på något plan alls. Det är inte heller alla som lär sig utav sina misstag, och som inser när det är dags att göra en vändning i sitt liv och ta vara på sina nära och kära. Och det är väldigt tragiskt och ledsamt att se på när människor gång på gång gör om samma misstag om och om igen. Jag menar, vad vinner man på det? Ingenting. 
Gör om, gör rätt.

 

(Bjuder på en gammal bild då jag hade puffigt, rött hår och småfula ögonbryn)

Nu ska jag sova, imorgon väntar en dag på vattenpalatset i Vänersborg. Vi har en aktivitetsdag med skolan, om ni undrar. Så godnatt på er allihopa! :)