Det finns mycket jag längtar efter just nu, som studenten, balen, min födelsedag, körkort, utbildning osv... Men det finns en sak jag längtar till ännu mer, och det är oktober. Det är den månaden som det slutar ramla in räkningar från något som jag inte ens från start är skyldig att betala, som någon annan använt på min bekostnad och mående. Det är först då jag bit för bit kan börja må bra igen. Vilket det har varit svårt att göra det senaste. 

Minst en gång varje månad ramlar det in räkningar från ComHem till mig, där är det fakturor på hundratals kronor som jag med hjälp utav min familj måste betala in framtills oktober. Alltså, minst en gång varje månad blir jag påmind om hur naiv jag var, och hur otroligt hårt jag blev bedragen m.m Jag tänker inte gå in på detalj om vem, hur, vart eller liknande, inte än i alla fall... Men det jag kan skriva är att skriv aldrig någonsin på ett kontrakt som en annan person lovar att betala räkningarna för. För alla håller inte det löftet, och vissa kan sjunka så lågt att den gömmer undan så som fakturor, påminnelser och brev från inkasso. Jag var så dum att jag skrev på ett kontrakt för ComHem och valde att lita på personen, detta resulterade i att jag nu i januari hamnade hos Kronofogden. Grundavgiften+ 2 fakturor var inte inbetalda, detta log på mer än 2000 kr. Min familj hjälpte mig ur det innan jag hann få en anmärkning. Och hjälper mig fortfarande.
Jag hade inte ens fått se skymten av varken räkningar, påminnelser eller brev från inkasso. Detta hade blivit undangömt.

Det har varit jävligt jobbigt det senaste, och det är knappt så att jag kan lägga fokus på rätt saker. Men jag gör mitt bästa, för jag vill lyckas även fast det är svårt.
Men tanken att jag sitter i detta och inte kommer kunna komma ur det förrän i oktober, tär på mig. Jag har en familj värd guld som hjälper mig igenom detta, men ändå mår jag inte gott. 
Det är mycket som ligger framför mig, och mycket som jag kommer få slita hårt för. Men det jag ser framemot är när jag inte behöver betala räkningarna, det enda jag är skyldig att betala är pengar till mina föräldrar. Men det är skillnad.

Jag tänker inte sluta kämpa, men efter studenten så tänker jag begära i alla fall minst en vilodag!